gsomijesper

Det slog mej nu – denna härligt milda kväll i Turkiet vid Marmaris vackra bukt under tiden jag lyssnar på Filip och Fredirks podcast – om en liknelse.

Idag är det verkligen inte ovanligt, utan snarare vanligt, att man jämför saker med digitalt och analogt.

Med andra ord om någonting är väldigt gammalt så är det analogt medan om någonting är modernt och ”up to date” så är det digitalt.

Dessutom om någonting verkligen är morgondagen så är det cyber-aktigt.

 

MED andra ord beskriver vi vad som är gammalt – modernt – framtid med tekniska referenser.

 

Då kommer min fundering…

 

VAD hade man för referenser under 1200-talet?

Vad sa man till exempelt när någonting var gammalt under denna tiden?

(nu får ju min medeltidsdialekt ursäktas, det var ganska längesen den  utövades)

-         Se på maken mäster Stålskiöld, det där svärdet i all sin fägring måte vara en bronsatteralj.

 

Eller frågan kanske snarare skall vara – Hade dem sådan här liknelser över huvud taget?

 

Njaa resonomanget är ju i sej väldigt meniglöst men poängen med själva utsvävningen är ju egentligen…

…. Vi har blivit så otroligt teknikberoende idag att vi till och med drar liknelse till vårt dalgliga levebröd, tekniken, att vi till och med beskriver dåtid och nutid med referenser till vår tekniska vardag.

Vad som är poängterbart med detta är ju faktist att det inte är mer än ca 4 år sen som SVT och TV4 gick över till digitala kanaler.

Detta bevisar ju bara att vi idag rör oss framåt i en sådan otroooolig fart som går så snabbt att förra veckans utveckling lika väl kunde ha skett på, just, 1200-talet.

 

Detta om något ställer ju high speed tågen i en stark relation till verkligheten!

Och det var dagens mest menigslösa parantes!

 

Men ändå det är en mycket intressant tanke som borde (och kanske kommer) utvecklas än mer för att få lite mer perspektiv på våra tidsbegrepp idag.

Man kan ju gott säga att folk med 20-års framförhållning står i en stark minoritet.

 

Och efter dem kloka tankarna skall jag fortsätta njuta av den turkiska nattluft.

  Ja en dag som denna så kan man ju inte annat göra än att kommentera eller diskutera eller debatera omkring bin ladens död - om det var en avrättning eller inte, med mera med mera.

Men jag ser det som en otroligt snårig taggtrådsdjungel att ge sej in i så just DEN biten tänker jag inte ta upp.

Men en sak som jag där emot vill ta upp är något som jag tror inte särskilt många människor har tänkt på. I alla fall som inte särskilt många svenskar har reflekterat över.
Anledningen till att så många inte har tänkt på det är nog, tror jag dels - det är inte direkt något som man går omkring och funderar över, och dels - så är det från vår synvinkel (tror jag) en självklarhet som dem flesta konstaterar.

Det jag snackar om är den djupa och ingrodda sorg men också hat som så många amerikaner känner över 9/11.
Jag tror att vi här i Sverige, när denna tragedi inträffade var minst lika chockade över händelsen som många andra världen över.
Men jag tror också att vi nu, nästan 10 år senare, mer konstaterar: -Ja det var avskyvärt det som hände.
Vi känner inte alls den rädslan eller fruktan eller arghet eller rent av hat som så många amerikaner känner.

Jag hade inte förstått hur djupt detta har format det amerikanska folket under dem senaste 10 åren och vilken lättnad många amerikaner idag känner.

När jag i morse såg att tusentals amerikaner var ute på gatorna runt om i USA och dansade var min tanke att detta är ju konstigt.
Det är en man som har mer eller mindre avrättats och folk jublar över detta.
Allt enbart på grund av att en man har skjutits.

Men det är väl just det....
Det är inte bara en man.
Det är inte bara att någon har skjutits.

Är det inte en symbol som är anledningen till att tusen och åter tusen amerikaner har mist livet.
Anledningen till att USA under, i princip, hela 2000-talet konstant har varit i krig och kontinuerligt har mist soldater.
Är det inte så att det inte är man som har skjutits utan det är en klar tydlighet, kanske det tydligaste över huvud taget som man har kunnat se under dessa år av krig från USAs sida.
En tydlighet som visar på att USA och västvärlden har kunnat vinna ETT av dessa krigen mot terrorism?

Jag vet inte.

Men vad jag kan peka på är att avsättningen av talibanerna inte gav den tydliga vinsten som folk vill se.
Att avsättningen och senare tillfångatagandet av Saddam inte gav den tydliga vinsten som folk vill se.
Anledningen till detta är ju just vad som sker efter man har avsatt dem man attackerade.
Vad som sker efter att man har avsatt eller dödat en regent är ju att man då skall ta sitt ansvar att åstadkomma vad man har kommit dit för.
9/11 (eller 11/9 i sverige) 2001 startade ett krig MOT terrorism men det startade också ett krig FÖR demokrati.
Och det är just upprättandet av demokrati som tar tid.

Just på grund av detta, att det tar tid gör att man som gemene lekman kan har svårt att se vinsten i det krig som man för.
Det blir lätt att man väldigt snart trillar tillbaka till sin egoistiska sida och frågorna om varför vi skall sätta våra landsmäns liv på spel, eller varför vi skall spendera våra pengar på detta, börja poppa upp.
För många kanske dem frågorna är helt berättigade också?


Men det är på grund av dessa frågor som jag tror att bin ladens död är av större betydelse än att just... en man har blivit dödad.
Man ser en tydlig vinst.
En vinst mot terrorism som klart och tydligt ger konsekvenser för den som gör något liknande.
En seger som folket kan ta på.


Efter ett sådant här inlägg men också en sådan här nyhet är det så svårt att skriva om någonting annat.
Just den delen vill jag bara kort belysa.
Idag har ju alla andra nyheter fallit i skuggan.

Här är 3 stora nyheter som det snackades om igår:

- Real fortsätter sitt skitsnack omkring Barca

- Påven har inlätt sista steget före han blir helgon förklarad.

- Gadhafis hustru var i sonens hus som blev bombat.

3 stora nyheter som nu lever upp till uttrycket - gårdagens nyheter