gsomijesper

Idag efter jobbet skulle jag träffa en vän jag inte har sett på ett bra tag.
Vi bestämde att vi skulle ses på ett kafé vid en tid men då jag hade ett par saker å göra så gick jag direkt från jobbet till stan för att göra dessa saker och när jag var klar med detta kände jag att - ne jag går och sätter mej och tar en öl i väntan på att jag ska träffa denna vännen.
Sagt och gjort så slinker jag in på närmsta ställe. Precis efter att jag har beställt min öl så slår det mej att jag har satt mej på en homobar.
- jaja jag har ju nu ändå betalat min öl så jag tar och sätter mej här tänkte jag (sittandes ensam - som kille - på en homobar)

När jag sitter där, vilket är här i skrivandes stund, så är det några saker som slår mej.

1. Vad jag lägger märke till direkt är den öppenhet av kärlek som visas. Nu talar jag inte enbart om homos men även dem heteroparen som sitter här inne. Det som slår mej tydligast är kvinnan som kommer in och kastar sej huvudstupat över sin pojkvän. Detta väldigt uppseende väckande beteendet är någonting jag inte kan påminna mej att jag har sett bland folk på restauranger på en lång tid (i Sverige skall tilläggas).

2. Det andra som slår mej när jag bläddrar i tidningarna som ligger här är den stora kritisism som finns (speciellt i homovärlden får väl ändå sägas) omkring olika begrepp.
Psykisk sjukdom har ju fått total revideras sen 70-talet! Idag debatters det om transvestism är en psykisk sjukdom eller ej. Vad jag tycker är så intressant med det är just det att det är så normalt och accepterat att ifrågasätta sådana saker som är uppenbara! Företag världen över uppmuntrar ju tex att man skall ifrågasätta den satta verksamheten för att bli bättre.
Det tycker jag är fascinerande när man tänker på det, att det är så okej att ifrågasätta normer så kraftigt.
Det blir definitivt svårare men det är ju ett tydligt steg i riktningen mot "vi är inte nöjda - vi vill utvecklas".
Att man tex måste revidera innebörden av ordet "psykiskt sjuk" tycker jag är fantastiskt. Att den självklarheten finns att man vågar kritisera en sådan satt och ingnodd norm tycker jag man skall hylla oavsett om kritiken är idiotisk eller ej!
Jag tänker mej bara vissa länder jag känner till. Där hade ju öppen kritisism av särskilda saker (eller saker generellt) lett till fängelsestraff.
Det mest uppenbara på sistone är väl ändå i arabvärlden där kritisism som har tystats och bejakats i årtionde nu istället har lett till revolution. I Egypten ledde kritisismen till att allt internet och SMSande stängdes ned för att sedan bryta ut till revolution.

Nej jag får väl säga att jag hyllar alla dem som kritiserar det som är så uppenbart så att dem som försvarar det uppenbara får tänka till om det verkligen är så. Förhoppningsvis blir konsekvensen av det, oavsett resultat, till det bättre!

*Skrevs iförrgår dock sen uppdatering